Jippi, nu är det dags för slöjd igen
I år kommer fem 7:or, tre 8:or och fyra 9:or att ha slöjd på Värgårdsskolan. Efter ett år av trial and error (mycket error) har jag äntligen hittat ett upplägg jag tror på. För att undervisningen skall vara meningfull och bra så är det tre faktorer som måste samstämma. Elevens mål, skolverkets direktiv och min övertygelse. Jag kan aldrig göra en bra undervisning om inte jag tror på mitt innehåll, detta skall då också vara förankrat i läroplanen. Dessvärre missar man då lätt elevernas mål, speciellt när jag kom som ny lärare till skolan förra läsåret. Nu tycker jag att alla tre bitarna känns mer sammanflätade, men det återstår att se.
Framför allt måste man VÅGA testa, vilket är ett stort skäl att ha slöjd. Våga testa något nytt och våga ta små risker. Jag tror inte att det perfekta plötsligt ligger framför ens fötter, om det så handlar om lektioner, eller mer betydelsefulla inslag såsom liv och drömmar. Aldrig har någon paketerat och erbjudit mig ett färdigt livskoncept märkt med Andreas Sebring, där alla mina drömmar finns färdiga så att det bara har varit att hänga på tåget. NEJ ALDRIG! Däremot har det funnits många olika möjligheter som jag har kunnat välja att testa, vissa har varit sämre, andra bättre. Det är genom att våga testa något nytt som livet utvecklas. Jag vill inte vakna upp på min dödsbädd och gräma mig över att jag aldrig testade den ena eller andra idén. I stället vill jag känna att jag gjorde det, att jag faktiskt levde. Precis så vill jag att mina elever ska känna. När en möjlighet dyker upp så ska de våga ta den, omforma den och påverka den så att den tillslut är skräddarsydd och perfekt.
Leve slöjd - slöjd är livet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar